Arbetsminnet - en framgångsfaktor?

Jag har träffat människor som säger att de inte är bra på att tänka eller att de inte gillar att tänka. Bara att formulera meningen ”Jag gillar inte att tänka” bygger på en helt unik förmåga att tänka. Det finns inga andra arter som med sådan lätthet tänker ut en sådan formulering. Skälet, tror jag, till att många inte gillar att tänka eller tror sig vara bra på det är att vissa situationer i livet kräver att vi tänker till lite extra. Det är där det brister, där det känns motigt. Lösningen kommer inte omedelbart. Å andra sidan finns det de som tycker om att tänka, som gillar utmaningar och tankenötter. Har de senare några fördelar i livet eller råkar de bara gilla vissa saker? Svaret är att de mycket väl kan ha fördelar när uppgifterna kräver abstrakt tänkande eller problemlösning.

Det finns en lång rad viktiga kognitiva förmågor, d.v.s. förmågor som alla har med vår tankeförmåga att göra, men de som anses viktigast eller särskilt utmärkande är de exekutiva förmågorna. Dit hör till exempel resonerande, slutledning, beslutsfattande och problemlösning. En förmåga som har varit av särskilt intresse de senaste decennierna är arbetsminnet. Andra centrala förmågor som ofta omnämns när man pratar om mänsklig kognition är uppmärksamhet, metakognition, perception, medvetande och minne. Även om de senare fem involveras i nästan allt vi gör i vaket tillstånd så är den första mer intressant som möjlig framgångsfaktor.

När man pratar om förmågor och kapaciteter handlar det i regel om artskillnad i det första fallet och om gradskillnad i det andra fallet. Artskillnad betyder här att arbetsminne och uppmärksamhet, för att ta just dessa två exempel, är två kognitiva förmågor som skiljer sig i art. Det är två olika sorters förmågor.

När vi väl har konstaterat att vi har något som kallas arbetsminne och något annat som kallas uppmärksamhet uppstår en annan intressant fråga. Kan ett arbetsminne ha en högre kapacitet än ett annat arbetsminne? Svaret är ja. Kan ett och samma arbetsminne variera i kapacitet från en tidpunkt till en annan? Även i detta fall är svaret ja. Här nedan ska jag därför reda ut vad arbetsminnet är för något och särskilt titta på i vilken mening arbetsminnet har olika kapacitet och vad det kan leda till.

Arbetsminnet är en korttidsprocess som hanterar information som är relevant för individen just nu. Denna information kan komma ifrån något av sinnena eller flera av dem på en gång. Den kan också komma ifrån långtidsminnet. Arbetsminnet processar informationen från de olika källorna för att sammanföra det som är relaterat och sortera bort det som är irrelevant.

Om man är ute i trafiken och ser en nummerplåt där det står GRY 127 börjar arbetsminnet att relatera denna information till redan befintlig information. Är det viktigt att det står GRY? Behöver jag bry mig om att jag känner en person som heter Gry? Behöver jag lägga på minnet att jag såg detta så att jag kan tala om för Gry att hon var ute och rullade på stan? Allt detta händer i arbetsminnet. Om inget av detta är värdefullt släpper arbetsminnet informationen och fokuserar på nästa sak som dyker upp. Om det finns anledning att spara denna information för framtiden sparas den så att personen Gry blir förknippad med nummerplåten GRY 127 för framtida användning.

Att kunna tänka på en kombination av bokstäver och siffror samtidigt som man tänker på en person kräver naturligtvis att arbetsminnet kan hantera all denna information på en gång. En dag när man är trött kan detta kännas som mycket att tänka på medan det en annan dag är lätt. Arbetsminnet klarar normalt ganska mycket information samtidigt. Med mycket avses fem till nio informationsbitar. Vissa forskare menar att vi normalt hanterar ca tre till fyra informationsbitar åt gången.

Ofta pratar man om chunks (för bit) för att tala om hur många tankekomponenter som kan hanteras samtidigt. Det är dock oklart vad som menas med en chunk. En chunk kan vara en bokstav vilket betyder att arbetsminnet kan hantera tre till fyra bokstäver samtidigt. Om man är riktigt trött rör det sig om en till två bitar. En chunk kan istället stå för namn på platser (Olskroken, Redbergsplatsen, Östra kyrkogården, Lunden, Bö, Kålltorp, Strömmensberg). Dessa innehåller då långt många fler bokstäver än fyra. Dessa platser kan också utgöra bilder över varje område med en rad detaljer i. Då blir det väldigt mycket information på en gång.

En chunk kan vara ett personnummer och om man kan alla personnummer i sin familj blir det väldigt många siffror totalt. För att veta hur mycket man kan belasta sitt arbetsminne får man titta på hur stora varje chunk kan vara och sedan se hur många chunks man kan hålla i arbetsminnet samtidigt. Detta motsvarar arbetsminnets kapacitet.

Det finns en etablerad och vida erkänd modell över arbetsminnet. Den består av ett huvudsystem och tre undersystem. Huvudsystemet kallas det centrala exekutiva systemet eller den centrala exekutiva funktionen. Hjälpsystemen kallas den fonologiska loopen, det visuospatiella skissblocket och den episodiska bufferten.

Den fonologiska loopen hanterar informationsbitar av ljud, typiskt handlar det om ord. Man kan med detta system hålla flera ord i tanken samtidigt för att t.ex. formulera en mening. Om meningen blir för lång försvinner orden i början av meningen. Man kan också testa hur det blir om man ändrar ordningen på orden (”han åkte kälke i hög hastighet nerför branten” eller ”i hög hastighet åkte han kälke nedför branten” eller ”nedför branten åkte han kälke i hög hastighet”).

Det visuospatiella skissblocket hanterar visuell information vilket inbegriper inre bilder som kan beskådas från olika vinklar eller kombineras med bilder av andra objekt. Om man har en inre bild av en tom bokhylla kan man med hjälp av det visuospatiella skissblocket fylla den med olika objekt som böcker, skulpturer och porträtt.

Slutligen är det tredje hjälpsystemet till för att hålla ordning på händelseförlopp. Vad händer först, vad händer sist och vad händer mitt emellan? Samtliga dessa system kan hålla några få chunks i gång samtidigt. Den centrala funktionen kan hålla igång fler bitar totalt än något av hjälpsystemen för sig.

Fördelen med och den viktiga uppgiften för arbetsminnet är att kunna skapa sammanhang och förståelse. Ju mer bitar man kan hålla ihop desto mer komplext blir sammanhanget och förståelsen. När man är trött blir förståelsen lidande och komplexa fenomen blir antingen förenklade eller obegripliga. Arbetsminnets kapacitet är inte bara en fråga om att vara trött eller pigg, det är också något som förändras med ökad ålder. En treåring har en arbetsminneskapacitet som en mycket trött vuxen. En sexåring har en arbetsminneskapacitet som ligger nära en vuxen när sexåringen är pigg. Arbetsminneskapaciteten ökar alltså med ökad ålder upp till tonåren. Det är också tänkbart att kapaciteten minskar när man når hög ålder eller har levt med långvarig mental överbelastning. Även bland vuxna finns det skillnader.

Vissa har i genomsnitt en högre kapacitet än andra. Vissa har högre kapacitet på sin fonologiska loop än genomsnittet medan andra har en högre kapacitet på sitt visuospatiella skissblock än genomsnittet. Detta betyder också att vissa ligger under genomsnittet på ett av dessa system. Av detta är det inte oväntat att de som har en hög kapacitet på sin fonologiska loop använder språket mycket och att de som har en hög kapacitet på sitt visuospatiella skissblock använder bilder mycket. Det är dock svårt att avgöra om människor ägnar sig mycket åt språk respektive bilder därför att de har en medfött lokalt hög kapacitet eller har en lokalt hög kapacitet för att de har ägnat sig mycket åt språk respektive bilder.

Hur är arbetsminnet en potentiell framgångsfaktor? Ett generellt svar är att människan som art har ett mer omfattande arbetsminne än schimpanser och det kan förklara en hel del av vad människor kan göra som inte schimpanser kan göra. Till exempel komma på komplexa idéer som hur man bygger hus, skapar symbolsystem och tänker komplexa abstrakta tankar. Redan där är det uppenbart att arbetsminnet är en framgångsfaktor.

På en individuell nivå är det rimligt att de som har högre arbetsminneskapacitet kan tänka längre tanketrådar, tänka mer komplexa abstrakta tankar, ha lättare att förstå svåra problem eller skapa mer komplexa planer och strategier än de som har lägre arbetsminneskapacitet. Ju mer komplexa situationer och problem vi ställs inför desto viktigare att vi har en hög arbetsminneskapacitet att hantera situationen med. För att rent hypotetisk testa detta kan man ställa frågan om man kan lösa ett svårt problem när man är väldigt hungrig och trött. Om svaret oftare är nej när man är trött och har lågt blodsocker men oftare ja när man är pigg och har en hög blodsockernivå är det troligt att arbetsminneskapaciteten spelar roll för att man lyckas.

Det är mycket troligt att arbetsminnets kapacitet påverkas av våra gener. Precis som många andra förmågor är det också möjligt att träna upp arbetsminnet. Utmana dig själv att med tankenötter, problemlösning osv. Det finns de som hävdar att vi kan träna upp arbetsminnet med hjälp av specialdesignade datorspel. Inget är otänkbart men de studier som har gjorts pekar i olika riktningar. Resultaten är med andra ord inte helt entydiga. Den som tror kan ändå försöka.

Av de åtta områden som jag har studerat närmare är det inom utbildning där arbetsminnet med stor säkerhet är en frarmgångsfaktor. Säkert också inom högre utbildning och forskning. Hur det går inom arbetslivet beror på yrke och arbetsuppgifter. Det som kräver abstrakt tänkande kräver också en hög arbetsminneskapacitet. Det är också tänkbart att arbetsminnet prövas extra bland ledare.

Testa gärna ditt arbetsminne eller de olika delsystemen.

15 Dec 2018